sov gott

Jag bäddar oftast min säng med nya helt oanvända sängkläder, mycket på grund av att oöppnade förpackningar med sängkläder tar mindre plats i min packning som jag har med mig hemifrån med tvättade kläder (att jag inte tvättar mina kläder själv kan förklaras i ekonomiska termer som absolut advantage. Om det finns någon som är bättre än mig på att göra det så vore det slöseri med tillgångarna om jag skulle göra det. Jag gör något annat istället. Som jag är bättre på) böcker och annat dylikt, men jag skulle också ljuga om jag påstod att tillfredställelse att få krypa ner i en säng mellan nya oanvända sängkläder är smärre bättre än att krypa ner i sängen med redan använda sängkläder. Nu ska jag komma till vad som fick mig att återigen förundras över mitt eget tankesätt. De enda sängkläderna vi hade hemma som fortfarande låg i en oöppnad föpackning var ett blått barnsligt påslakan med prickar på. När jag hade bäddat färdigt min säng så var jag inte alls så nöjd som jag brukar vara när jag har en nybäddad säng framför mig. Sängen såg nämligen ut att tillhöra en sex-årig pojke som spelar tennis på fritiden och iochmed jag inte hade några andra sängkläder att bädda om med så började jag fundera om det skulle vara så farligt att istället sova på soffan med något av mina extratäcken några nätter.

Ingen fara. Jag förstod efter en stund att jag faktiskt var extremt löjlig. Ungefär som en sex-årig pojke som ser att hans säng är bäddad med ett rosa blommigt täcke och kuddar med spets.